Definition av dyspraxi

Dyspraxi, inte att förväxla med dyslexi. De två syndromen tillhör dock båda "Dys" störningar, en term som omfattar kognitiva systemstörningar och relaterade inlärningssvårigheter.

Dyspraxi, även kallad utvecklingsmässig koordineringsstörning (utvecklingssamordningsstörning), motsvarar en svårighet att automatisera vissa gester, därför vissa sekvenser av rörelser. Praxis motsvarar faktiskt alla samordnade, inlärda och automatiserade rörelser, till exempel att lära sig skriva. Denna sjukdom upptäcks i allmänhet vid barnets första förvärv. Dyspraksi är inte relaterat till ett psykologiskt eller socialt problem, inte heller till mental retardation.

Konkret har ett dyspraxiskt barn svårt att samordna vissa rörelser. Hans gester är inte automatiska. För handlingar som utförs automatiskt av andra barn måste det dyspraxiska barnet koncentrera sig och göra betydande insatser. Han är långsam och klumpig. Men också mycket trött på grund av de ansträngningar som ständigt görs för att utföra handlingar som han måste koncentrera sig på eftersom det inte finns någon automatik. Hans gester är inte samordnade. Han stöter på svårigheter att knyta sina snören, skriva, klä sig etc. Dyspraxi, som berör pojkar mer än flickor, är fortfarande i stort sett okänd. Det resulterar ofta i en del fördröjningar i lärande och förvärv. Barn som lider av det behöver ofta individualiserat boende för att kunna följa i klassen.

Till exempel kommer ett barn med dyspraxi att ha svårt att äta ordentligt, fylla ett glas med vatten eller klä sig (barnet måste tänka på betydelsen av varje klädsel men också i vilken ordning han måste sätta dem; han måste tänka på det . behöver hjälp med att klä sig). Hos honom är gesterna varken flytande eller automatiserade och förvärv av vissa gester är mycket mödosamt, ibland omöjligt. Han gillar inte pussel eller konstruktionsspel. Han ritar inte som andra barn i hans ålder. Han kämpar för att lära sig att skriva. Han beskrivs ofta som "mycket klumpig" av omgivningen. Han har svårt att koncentrera sig i skolan, glömmer instruktionerna. Han har svårt att fånga en boll.

Det existerar flera former av dyspraxi. Dess konsekvenser för barnets liv är mer eller mindre viktiga. Dyspraxi är utan tvekan kopplat till avvikelser i de neurologiska kretsarna i hjärnan. Denna avvikelse gäller till exempel många för tidiga barn.

Utbredning

Även om det är lite känt sägs dyspraxi vara frekvent eftersom det drabbar nästan 3% av barnen. Enligt sjukförsäkringen skulle ungefär ett barn per klass drabbas av dyspraxi. Mer allmänt, och enligt French Federation of Dys (ffdys), berör dysstörningar nästan 8% av befolkningen.

Symtom på dyspraxi

De kan vara ganska varierande från ett barn till ett annat:

• Svårigheter att utföra automatiska gester
• Dålig koordination av gester, rörelser
• Klumpighet
• Svårigheter att rita, skriva
• Svårigheter att klä på sig
• Svårighet att använda en linjal, sax eller kvadrat
• Betydande trötthet kopplad till en stark koncentration som krävs för att utföra vissa enkla och automatiska dagliga åtgärder
• Det kan finnas störningar som liknar uppmärksamhetsstörningar eftersom barnet är överväldigat från uppmärksamhetssynpunkt på grund av fenomenet dubbel uppgift att utföra vissa gester (kognitiv trängsel)

Smakämnen Garçons drabbas mer än flickor av dyspraxi.

Diagnostisk

Diagnosen utförs av a neurolog eller en neuropsykolog, men det är ofta skolläkaren som ligger till grund för upptäckten efter akademiska svårigheter. Det är viktigt att denna diagnos ställs snabbt eftersom barnet utan diagnos kan hamna i misslyckande. Hanteringen av dyspraxi berör då många vårdpersonal som barnläkare, psykomotoriska terapeuter, arbetsterapeuter eller till och med ögonläkare, allt naturligtvis beroende på svårigheterna med det dyspraxiska barnet.

Behandling av dyspraxi

Behandlingen innebär naturligtvis att ta hand om symptomen som, som vi har sagt, är mycket varierande från ett barn till ett annat. Det är nödvändigt att ta hand om inlärningssvårigheter men också hans ångest eller hans brist på självförtroende, störningar som kan ha uppstått efter de svårigheter som barnet stöter på, särskilt i skolan.

Det är i slutändan en tvärvetenskapligt team som bäst stöder det dyspraxiska barnet. Efter att ha genomfört en fullständig bedömning kommer teamet att kunna erbjuda anpassad vård och individualiserad behandling (med rehabilitering, psykologisk hjälp och anpassning för att kompensera för svårigheterna, till exempel). Talterapi, ortoptik och psykomotoriska färdigheter kan således vara en del av den övergripande behandlingen av dyspraxi. Psykologisk vård kan läggas till vid behov. Samtidigt kan hjälp i skolan, med en personlig plan, införas för att underlätta livet för barn med dyspraxi i sin klass. En specialiserad lärare kan också bedöma barnet och erbjuda specifikt stöd i skolan. Barn med dyspraxi kan därför ofta enkelt lära sig skriva på en skrivmaskin, vilket är mycket lättare för dem än att skriva för hand.

Ursprunget till dyspraxi

Orsakerna är utan tvekan flera och fortfarande dåligt förstått. I vissa fall är det cerebrala skador, till exempel på grund av prematuritet, stroke eller ett huvudtrauma, som ligger till grund för dyspraxin, som då kallas lesionsdyspraxi. I andra fall, det vill säga när det inte finns något synligt problem i hjärnan och barnet har perfekt hälsa, talar vi om utvecklingsdyspraxi. Och i det här fallet är orsakerna mer vaga. Vi vet att dyspraxi varken är kopplat till ett psykiskt underskott eller ett psykologiskt problem. Vissa specifika områden i hjärnan sägs vara inblandade.