Scott Jurek föddes 1973, och började springa i tidig ålder, löpningen hjälpte honom att stänga av problem i familjen. Han sprang längre och längre för varje dag. Han sprang för att det gav honom nöje och gjorde att han kunde glömma verkligheten ett tag. Inte konstigt att löpning anses vara en sorts meditation. Till en början visade han inte höga resultat, och vid tävlingarna i lokala skolor tog han den tjugonde platsen av tjugofem. Men Scott sprang ändå, för ett av hans livs motton var hans fars ord, "Vi måste, då måste vi."
För första gången tänkte han på förhållandet mellan kost och träning på skidlägret Berka Team, medan han fortfarande var i skolan. På lägret matades killarna med grönsakslasagne och olika sallader, och Scott märkte hur mycket mer energisk han kände sig efter en sådan måltid, och hur intensiv hans träning blev. Efter att ha återvänt hem från lägret började han inkludera i sin kost vad han brukade betrakta som "hippiemat": äppelgranola till frukost och fullkornspasta med spenat till lunch. Släktingar och vänner tittade på honom med förvirring, och det fanns inte alltid tillräckligt med pengar för dyra ovanliga produkter. Därför blev sådan näring inte en vana vid den tiden, och Scott blev vegan senare, tack vare flickan Lea, som senare blev hans fru.
Det fanns två vändpunkter i hans syn på näring. Den första är när han, medan han utövade sjukgymnastik på ett av sjukhusen (Scott Jurek är utbildad läkare), fick veta om de tre huvudsakliga dödsorsakerna i USA: hjärtsjukdomar, cancer och stroke. Alla är direkt relaterade till den typiska västerländska kosten, som domineras av raffinerade, bearbetade och animaliska produkter. Den andra punkten som påverkade Scotts åsikter var en artikel som av misstag fångade mitt öga om läkaren Andrew Weil, som trodde att människokroppen har stor potential för självläkning. Han behöver bara ge de nödvändiga förutsättningarna: bibehålla rätt näring och minska konsumtionen av gifter.
När han kom till veganismen började Scott Jurek att kombinera flera typer av proteinprodukter i en maträtt för att förse kroppen med den nödvändiga mängden protein. Han gjorde lins- och svampbiffar, hummus- och olivbiffar, brunt ris och bönburritos.
På frågan om hur man får i sig tillräckligt med protein för att nå sådan framgång i sport delade han med sig av flera tips: lägg till nötter, frön och proteinmjöl (till exempel från ris) till morgonsmoothies, till lunch, förutom en stor portion grönsallad, ha bitar av tofu eller lägg till några skopor hummus och ät en full proteinmåltid av baljväxter och ris till middag.
Ju längre Scott gick på vägen mot en komplett vegansk kost, desto fler tävlingssegrar hade han bakom sig. Han kom först där andra gav upp helt och hållet. När loppet tog en dag fick man ta med sig mat. Scott Jurek gjorde själv potatis, risburritos, hummus tortillas, behållare med hemgjord mandelmassa, tofu "ostlig" pålägg och bananer i förväg. Och ju bättre han åt, desto bättre mådde han. Och ju bättre jag mådde, desto mer åt jag. Fettet som samlades när man åt snabbmat var borta, vikten minskade och musklerna byggdes upp. Återhämtningstiden mellan lasterna har minskats.
Scott fick oväntat vantarna på Eckhart Tolles The Power of Now och bestämde sig för att försöka bli en raw foodist och se vad som händer. Han lagade själv alla sorters sallader, råa tunnbröd och drack mycket fruktsmoothies. Smaklökarna skärptes till den grad att Scott utan ansträngning kunde upptäcka matens fräschör. Med tiden återgick han ändå till veganismen, och det hände av flera anledningar. Enligt Scott Jurek själv gick för mycket tid åt att räkna kalorier och tugga mat. Jag var tvungen att äta ofta och mycket, vilket med hans livsstil inte alltid var bekvämt. Det var dock tack vare erfarenheten av en raw food-diet som smoothies blev en fast del av hans kost.
Innan en av Hardrocks tuffaste "vilda och ostoppbara" löpningar stukade Scott benet och drog ligamenten. För att på något sätt lindra situationen drack han litervis sojamjölk med gurkmeja och låg med benet uppe i timmar. Han blev bättre, men att springa en hel dag längs en rutt där det inte ens finns stigar verkade galet. Bara hälften av deltagarna kom i mål och flera personer dog av lungödem och matsmältningsbesvär. Och hallucinationer på grund av sömnbrist för sådana raser är vanliga. Men Scott Jurek klarade inte bara detta maraton, övervann smärta, utan vann också och förbättrade banrekordet med 31 minuter. När han sprang påminde han sig själv att "Smärta är bara smärta" och "All smärta förtjänar inte uppmärksamhet." Han var försiktig med droger, särskilt det antiinflammatoriska ibuprofenet, som hans löparrivaler svalde i handfulla. Så Scott kom på ett unikt antiinflammatoriskt smoothie-recept till sig själv, som bland annat innehöll ananas, ingefära och gurkmeja. Denna dryck lindrade muskelsmärtor och hjälpte till att återhämta sig bra under träningen.
Atletens favoritbarndomsrätt var potatismos med en god portion mjölk. Efter att ha blivit vegan kom han på en växtbaserad version av det, som ersatte komjölk med ris, som han för övrigt lagar själv. Rismjölk är inte lika dyrt som nötmjölk, och samtidigt väldigt gott. Han lade inte bara till huvudrätterna utan gjorde även smoothies och energishakes för träning utifrån det.
I ultramaratonlöparens meny fanns även en plats för desserter, de nyttigaste och rika på proteiner och komplexa kolhydrater. En av Scotts favoritdesserter är chokladkakor gjorda av bönor, bananer, havregryn, rismjölk och kakao. Chiafröpudding, nu så populär bland vegetarianer, är också ett utmärkt dessertalternativ för en idrottare, återigen tack vare dess rekordhöga proteininnehåll. Och naturligtvis gjorde Scott Jurek råa energibollar av nötter, frön, dadlar och annan torkad frukt.
Vegansk sportnäring är inte så komplicerat som det verkar vid första anblicken. Samtidigt ger det overklig energi, ökar styrkan och uthålligheten dussintals gånger.
Enligt Jurek själv formas våra liv av de steg vi tar just nu. Scott Jurek hittade sin personliga väg genom balanserad kost och löpning. Vem vet, det kanske hjälper dig också.