Stropharia rugoso-annulata (Stropharia rugoso-annulata) foto och beskrivning

Stropharia ring (Stropharia rugoso-annulata)

• Stropharia färja
• Koltsevik

• Stropharia ferrii

Hatt:

vid ung ålder ändrar ytan på locket på denna ganska vanliga och idag odlade svamp färg från gulaktig till rödbrun. Hos mogna svampar får mössan en färg från blekgul till kastanj. I diameter kan hatten nå upp till 20 cm. Svampen väger cirka ett kilo. Hos unga svampar har mössan en halvsfärisk form, som liknar porcini-svampar. Men den böjda kanten på deras mössa är ansluten till benet med en tunn hud, som spricker när mössan mognar och svampen växer. Hos unga ringormar är lamerna grå. Med åldern blir de mörkare, lila, precis som svampens sporer.

Ben:

ytan på stjälken kan vara vit eller brun. Det finns en ring på benet. Köttet i benet är mycket tätt. Benets längd kan nå 15 cm.

Massa:

under lockets hud är fruktköttet något gulaktigt. Den har en sällsynt lukt och en mild, behaglig smak.

Ätbarhet:

Ringorm är en ätbar värdefull svamp, den smakar som en vit svamp, även om den har en specifik lukt. Svampens fruktkött innehåller många B-vitaminer och många mineraler. Den innehåller mer nikotinsyra än gurka, kål och tomater. Denna syra har en gynnsam effekt på matsmältningsorganen och nervsystemet.

Likhet:

Ringlets är samma lamellartade som russula, men i färg och form påminner de mer om ädla svampar. Smaken av Koltsevik liknar en boletus.

Spread:

För svampar av denna art räcker det att helt enkelt förbereda ett näringssubstrat. Jämfört med champinjoner är de inte nyckfulla för växtförhållanden i hemträdgårdar. Ringorm växer främst på välgödslad jord, på växtrester utanför skogen, mer sällan i lövskogar. Fruktperioden är från försommaren till mitten av hösten. För bakgårdsodling väljer de varma platser skyddade från vinden. Den kan även odlas under film, i växthus, källare och bäddar.