Jag skulle vilja ställa en fråga till dig. Tror du att djur också kan uppleva sådana känslor som smärta och rädsla, eller vet du vad extrem värme och extrem kyla är? Såvida du inte är en utomjording från Mars, då måste du svara ja, eller hur? Egentligen har du fel.
Enligt EU (organet som sätter många regler för hur djur ska behandlas i Storbritannien) ska husdjur behandlas på samma sätt som en CD-spelare. De tror att djur inte är något annat än en vara, och ingen kommer att oroa sig för dem.
Under andra världskriget i Storbritannien och Europa fanns det inte tillräckligt med mat ens för att alla skulle få tillräckligt med mat. Produkterna distribuerades i standardiserade portioner. När kriget slutade 1945 var bönder i Storbritannien och på andra håll tvungna att producera så mycket mat som möjligt så att det aldrig blev brist igen. På den tiden fanns det nästan inga regler och förordningar. I ett försök att odla så mycket mat som möjligt använde bönder stora mängder jordgödsel och bekämpningsmedel för att bekämpa ogräs och insekter. Även med hjälp av bekämpningsmedel och konstgödsel kunde bönderna inte odla tillräckligt med gräs och hö för att mata djuren; sålunda började de introducera foder som vete, majs och korn, varav de flesta importerades från andra länder.
De tillsatte också kemikalier till sin mat för att kontrollera sjukdomar eftersom många välnärda djur växte upp med virussjukdomar. Djur kunde inte längre ströva fritt på fältet, de hölls i trånga burar, så det var lättare att välja de djur som växer snabbare eller har en stor köttmassa. Så kallad selektiv avel kom i praktiken.
Djuren utfodrades med foderkraftfoder, vilket främjade snabb tillväxt. Dessa kraftfoder tillverkades av torkad mald fisk eller köttbitar från andra djur. Ibland var det till och med kött från djur av samma art: kycklingar matades med kycklingkött, kor matades med nötkött. Allt detta gjordes för att inte ens avfall skulle gå till spillo. Med tiden har man hittat nya metoder för att påskynda djurens tillväxt, för ju snabbare djuret växer och ju större dess massa, desto mer pengar kan man tjäna på att sälja kött.
Istället för att bönder arbetar på marken för att försörja sig har livsmedelsindustrin blivit big business. Många bönder har blivit stora producenter där kommersiella företag investerar stora summor pengar. Självklart räknar de med att få ännu mer pengar tillbaka. Jordbruket har alltså blivit en bransch där vinst är mycket viktigare än hur djuren behandlas. Detta är vad som nu kallas "agribusiness" och tar nu fart i Storbritannien och på andra håll i Europa.
Ju starkare köttindustrin blir, desto mindre försöker regeringen att kontrollera den. Stora summor pengar investerades i industrin, pengar spenderades på inköp av utrustning och automatisering av produktionen. Det brittiska jordbruket har alltså nått den nivå det är idag, en stor industri som sysselsätter färre arbetare per hektar mark än något annat land i världen.
Före andra världskriget ansågs kött vara en lyx, man åt kött en gång i veckan eller på helgdagar. Producenterna föder nu upp så många djur att många människor äter kött varje dag i en eller annan form: bacon eller korv, hamburgare eller skinksmörgåsar, ibland kan det till och med vara kakor eller kakor gjorda av animaliskt fett.