Vanlig ramaria (Ramaria eumorpha)
- Avdelning: Basidiomycota (Basidiomycetes)
- Underavdelning: Agaricomycotina (Agaricomycetes)
- Klass: Agaricomycetes (Agaricomycetes)
- Underklass: Phallomycetidae (Velkovye)
- Beställning: Gomphales
- Familj: Gomphaceae (Gomphaceae)
- Släkte: Ramaria
- Typ: Ramaria eumorpha (vanlig ramaria)
:
- Granhorn
- Ramaria Invalii
- Ogiltigt tangentbord
- Clavariella eumorpha
Ramaria vulgaris är en av de vanligaste av skogsarterna av hornsvampar. Starkt grenade gul-ockra fruktkroppar växer i små grupper på skuggiga platser på död täcke under tall eller gran, ibland bildar de krökta linjer eller kompletta "häxcirklar".
Fruktkropp höjd från 1,5 till 6-9 cm och bredd från 1,5 till 6 cm. Grenad, buskig, med smala vertikalt raka grenar. Färgen är enhetlig, blek ockra eller ockrabrun.
Massa: bräcklig hos unga exemplar, senare hård, gummiartad, lätt.
Lukt: inte uttryckt.
Smak: med en lätt bitterhet.
sporpulver: ockra
Sommar-höst, från början av juli till oktober. Växer på strö i barrskogar, rikligt, ofta, årligen.
Villkorligt ätbar (i vissa uppslagsböcker – ätbar) svamp av låg kvalitet, använd färsk efter kokning. För att bli av med bitterhet rekommenderar vissa recept långa, 10-12 timmar, blötläggning i kallt vatten, byt vatten flera gånger.
Svampen liknar Ramariagul, som har ett segare kött.
Feoklavulina gran (Phaeoclavulina abietina) i sin ockra variation kan också likna Intvals näshornsfågel, men hos Phaeoclavulina abietina blir köttet snabbt grönt när det skadas.
Namnet "Granhornsnäbb (Ramaria abietina)" anges som en synonym för både Ramaria Invalii och Phaeoclavulina abietina, men det bör förstås att i detta fall är dessa homonymer, och inte samma art.
Foto: Vitaliy Gumenyuk