Vad vet vi om oss själva? Om hur vi tänker, hur vårt medvetande är uppbyggt, på vilka sätt kan vi finna mening? Och varför litar vi så lite på vetenskaplig kunskap, med hjälp av vetenskapens och teknikens landvinningar? Vi bestämde oss för att ställa filosofen Danil Razeev verkligt globala frågor.
Psykologi: Var ska man leta efter innebörden av den moderna människan? Om vi har ett behov av mening, på vilka områden och på vilka sätt kan vi hitta det för oss själva?
Danil Razeev: Det första jag tänker på är kreativitet. Det kan visa sig i en mängd olika former och sfärer. Jag känner människor vars kreativitet kommer till uttryck i odling av inomhusväxter. Jag känner de vars kreativitet manifesteras i mödan att skapa ett musikstycke. För vissa uppstår det när man skriver en text. Det verkar för mig att mening och kreativitet är oskiljaktiga. Vad jag menar? Mening finns där det finns mer än bara mekanik. Med andra ord kan mening inte reduceras till en automatiserad process. Samtida filosofen John Searle1 kom med ett bra argument som rör skillnaden mellan semantik och syntax. John Searle menar att den mekaniska kombinationen av syntaktiska konstruktioner inte leder till skapandet av semantik, till uppkomsten av mening, medan det mänskliga sinnet verkar just på den semantiska nivån, genererar och uppfattar betydelser. Det har förts en omfattande diskussion kring denna fråga i flera decennier: är artificiell intelligens kapabel att skapa mening? Många filosofer hävdar att om vi inte förstår semantikens regler, kommer artificiell intelligens för alltid att förbli inom ramen för syntax, eftersom den inte kommer att ha ett element av meningsgenerering.
"Meningen finns där det finns mer än bara mekanik, det kan inte reduceras till en automatiserad process"
Vilka filosofer och vilka filosofiska idéer tycker du är de mest relevanta, levande och intressanta för dagens person?
D.R.: Det beror på vad som menas med dagens man. Det finns, säg, ett universellt begrepp om människan, människan som en speciell sorts levande varelser som en gång uppstod i naturen och fortsätter sin evolutionära utveckling. Om vi talar om dagens människa ur denna synvinkel, så verkar det för mig att det kommer att vara mycket användbart att vända sig till den amerikanska filosofskolan. Jag har redan nämnt John Searle, jag kan namnge Daniel Dennett (Daniel C. Dennett)2av David Chalmers3, en australisk filosof som nu är vid New York University. Jag är väldigt nära den riktning inom filosofin, som kallas för «medvetandefilosofi». Men det samhälle som amerikanska filosofer talar för i USA skiljer sig från det samhälle vi lever i i Ryssland. Det finns många ljusa och djupa filosofer i vårt land, jag ska inte nämna specifika namn, det kanske inte låter helt korrekt. Men generellt sett förefaller det mig att professionaliseringsstadiet ännu inte har avslutats i den ryska filosofin, det vill säga mycket av ideologin finns kvar i den. Även inom ramen för universitetsutbildning (och i vårt land, liksom i Frankrike, måste varje student gå en kurs i filosofi) är studenter och doktorander inte alltid nöjda med kvaliteten på de utbildningsprogram som erbjuds dem. Här har vi fortfarande en mycket lång väg att gå, för att förstå att filosofering inte ska hänga ihop med arbete för staten, för kyrkan eller en grupp människor som kräver att filosofer skapar och motiverar någon form av ideologiska konstruktioner. I detta avseende stöder jag de människor som förespråkar en filosofi fri från ideologiska påtryckningar.
Hur skiljer vi oss i grunden från människor från tidigare epoker?
D.R.: Kort sagt, den teknogeniska människans era har kommit med oss, det vill säga en man med en "konstgjord kropp" och ett "utvidgat sinne". Vår kropp är mer än en biologisk organism. Och vårt sinne är något mer än en hjärna; det är ett förgrenat system som inte bara består av hjärnan utan också av ett stort antal föremål som befinner sig utanför en persons biologiska kropp. Vi använder enheter som är förlängningar av vårt medvetande. Vi är offer – eller frukter – av tekniska enheter, prylar, enheter som utför ett stort antal kognitiva uppgifter åt oss. Jag måste erkänna att jag för ett par år sedan hade en väldigt tvetydig inre upplevelse när jag plötsligt insåg att jag inte kom ihåg vad klockan var sex till nio. Föreställ dig, jag kunde inte utföra denna operation i mitt huvud! Varför? För jag har förlitat mig på utökat sinne länge. Med andra ord, jag är säker på att någon enhet, säg en iPhone, kommer att multiplicera dessa siffror åt mig och ge mig rätt resultat. I detta skiljer vi oss från de som levde för 50 år sedan. För en man för ett halvt sekel sedan var kunskap om multiplikationstabellen en nödvändighet: om han inte kunde multiplicera sex med nio, så förlorade han i konkurrenskampen i samhället. Det bör noteras att filosofer också har mer globala idéer om de ideologiska attityderna hos en person som levde i olika epoker, till exempel om en man av fusis (naturlig man) under antiken, en religiös man på medeltiden, en experimentell man i modern tid, och den här serien är fullbordad av den moderna människan, som jag kallade "technogenic man".
"Vårt sinne består inte bara av hjärnan utan också av ett stort antal föremål som befinner sig utanför en persons biologiska kropp"
Men om vi är helt beroende av prylar och förlitar oss på teknik för allt måste vi ha en kunskapskult. Hur kommer det sig att så många människor har tappat förtroendet för vetenskapen, är vidskepliga, lättmanipulerade?
D.R.: Det här är en fråga om tillgång på kunskap och hantering av informationsflöden, det vill säga propaganda. En okunnig person är lättare att hantera. Om du vill leva i ett samhälle där alla lyder dig, där alla följer dina order och order, där alla jobbar för dig, då är du inte intresserad av att det samhälle du lever i ska vara ett kunskapssamhälle. Tvärtom, du är intresserad av att det är ett samhälle av okunnighet: vidskepelse, rykten, fiendskap, rädsla... Å ena sidan är detta ett universellt problem, och å andra sidan är det ett problem för ett visst samhälle. Om vi till exempel flyttar till Schweiz kommer vi att se att dess invånare håller en folkomröstning vid vilket tillfälle som helst, även det mest obetydliga ur vår synvinkel. De sitter hemma, funderar på någon till synes enkel fråga och utvecklar sin egen synvinkel, för att sedan komma till enighet. De använder kollektivt sina intellektuella förmågor, är redo att fatta ansvarsfulla beslut och arbetar ständigt för att öka upplysningsnivån i samhället.
1 J. Searl «Återupptäcka medvetandet» (Idea-Press, 2002).
2 D. Dennett «Typer av psyket: på vägen till att förstå medvetandet» (Idea-Press, 2004).
3 D. Chalmers ”Det medvetna sinnet. In Search of a Fundamental Theory” (Librokom, 2013).