Skogsdyngabagge (Coprinellus silvaticus) foto och beskrivning

Skogsdyngabagge (Coprinellus silvaticus)

• Coprinus är långsam P. Karst., 1879
• Coprinus silvaticus Peck, 1872
• Coprinusella sylvatica (Peck) Zerov, 1979
• Coprinel långsam (P. Karst.) P. Karst., 1879

Nuvarande namn: Coprinellus silvaticus (Peck) Gminder, i Krieglsteiner & Gminder, Die Großpilze Baden-Württembergs (Stuttgart) 5: 650 (2010)

huvud: diameter upp till 4 cm och höjd 2-3 cm, först klockformad, sedan konvex och slutligen platt, upp till 6 cm i diameter. Hattens yta är kraftigt fårad, gulbrun med en mörkrödbrun mitt. Kraftigt tandad och sprucken i vuxna svampar. Hos mycket unga exemplar är lockets hud täckt med resterna av ett vanligt spat i form av små fluffiga fragment av brunaktig, rostigbrun, ockrabrun färg. Hos vuxna svampar ser lockets yta nästan bar ut, även om täckets minsta partiklar kan ses med ett förstoringsglas.

Plattorna: smal, frekvent, vidhäftande, vitaktig till en början, sedan mörkbrun till svart när sporerna mognar.

Ben: höjd 4-8 cm, tjocklek upp till 0,2 – 0,7 cm. Cylindrisk, jämn, något förtjockad mot basen, ihålig, fibrös. Ytan är vitaktig, något pubescent. I åldrande svamp – brunaktig, smutsig brun.

Ozonium: saknas. Vad är "Ozonium" och hur det ser ut – i artikeln Hemlagad dyngbagge.

Massa: tunn, vitaktig, spröd.

Lukt och smak: utan funktioner.

Sporpulveravtryck: den svarta

tvister mörkt rödbrun, 10,2-15 x 7,2-10 mikron stor, äggformad framtill, mandelformad i sidan.

Basidia 20-60 x 8-11 µm, med 4 sterigaer omgivna av 4-6 små sektioner.

Fruktkroppar visas ensamma eller i klasar från maj till oktober

Det är känt att denna art finns främst i Europa (i hela Ukraina) och Nordamerika, samt i vissa områden i Argentina (Tierra del Fuego), Japan och Nya Zeeland. Skogsdyngdbaggen är listad i de röda böckerna i vissa länder (till exempel Polen). Den har en R-status – en art som är potentiellt hotad på grund av dess begränsade geografiska utbredningsområde och små livsmiljöer.

Saprotrof. Finns i skogar, trädgårdar, gräsmattor och gräsbevuxna grusvägar. Den utvecklas på ruttnande trä eller löv nedgrävda i marken, i rika lerjordar.

När det gäller sockerdyngsbaggen finns det inga tillförlitliga uppgifter och det finns ingen konsensus.

Ett antal källor säger att skogsdyngbaggen är ätbar i ung ålder, precis som liknande dyngbaggar. Förkokning rekommenderas, enligt olika källor, från 5 till 15 minuter, använd inte buljongen, skölj svampen. Efter det kan du steka, stuva, lägga till andra rätter. Smakkvaliteterna är mediokra (4 kategorier).

Ett antal källor klassificerar kategoriskt skogsdyngsbaggen som en oätlig art.

Det finns inga data om toxicitet.

Vi kommer att anse det som oätligt, Gud välsigne det, låt det växa: det finns ändå inget att äta där, svamparna är små och försämras för snabbt.

Små bruna dyngbaggar är svåra att urskilja utan mikroskopi. För en lista över liknande arter, se artikeln Flimrande dyngbagge.

Foto: Wikipedia