En genital framfall hänvisar till onormal nedstigning av ett eller flera organ i bäckenhålan. Detta fenomen berör främst kvinnor efter 45 år och drabbar främst urinblåsa, livmoder eller ändtarm. Framfall resultat från försvagning eller sträckning av muskler och/eller ligament som stödjer dessa organ. Cirka 11 av 100 kvinnor prolapsar under sin livstid. Valet av behandling beror på åldern, svårighetsgraden av sjukdomen och eventuella komplikationer. Förebyggande bygger på minskning av riskfaktorer.

Organen som finns i bäckenet (eller bäckenhålan) hålls på plats av muskler, ligament och fibrer. Och bäckenbotten, eller perineum, stödjer dem underifrån. Ibland muskler och ligament försvagas, sträcker ut och/eller bäckenbotten, slappnar av, vilket orsakar mer eller mindre uttalad glidning av delar av eller alla av dessa organ (ändtarm, urinblåsa, livmoder) nedåt. Vi talar då om framfall.

Typer av genital framfall

Det finns tre typer av framfall:

• Le cystocèle  eller blåsframfall: Detta är det vanligaste framfallet som representerar 4 av 5 fall (dvs. 80 % av fallen). Det kännetecknas av att blåsan faller ner i slidan.
• Hysterocele eller framfall av livmodern: Detta är livmoderns nedgång i slidan orsakad av hängande av slidväggarna
• Le rectocele eller framfall av ändtarmen: Det är ändtarmens nedgång i slidan. Ett fullständigt rektalt framfall är den totala nedgången av ändtarmen till analkanalen.

Populationer i riskzonen

Framfall förekommer oftast hos kvinnor mellan 45 och 85 år efter klimakteriet på grund av förlust av elasticitet i muskler och fibrer som stödjer organen.

Riskfaktorer för genital prolaps

• Förlossning många och/eller svåra
• Ålder
• Klimakteriet
• Övervikt /Fetma
• antecedentia operation i bäckenområdet
• Yrken eller fysiska övningar som innebär en stor belastning på bäckenet (bära eller dra tunga laster etc.)
• Ärftlig faktor (släkthistoria)
• Förstoppning kronisk
• Hos vissa idrottare, den överdrivna utvecklingen av magmusklerna

Framfall yttrar sig främst genom känsla av tyngd i bäckenhålan, obehag ibland åtföljd av smärta.

Framfall kan också manifesteras av närvaron av en mjuk boll i vulvan, särskilt när du står eller under ansträngning.

Vid en cystocele är det vanligt att en kvinna har urinvägssjukdomar såsom svårigheter att urinera, frekvent eller akut urinering (urinering), cystit (inflammation i urinblåsan)

Vid rectocele kan evakueringen av avföringen visa sig vara svår, den drabbade går ibland så långt att han använder fingrarna. I vissa fall genererar nedstigningen av ändtarmen tvärtom en anal inkontinens (ofrivillig förlust av avföring).

Sexuella störningar kan också visa sig som en känsla av gapande vulva, minskade sexuella förnimmelser, smärta eller obehag vid penetration.

Först ställer läkaren patienten några frågor om det obehag som kändes och hennes föregångare (förlossningsförhållanden, familjehistoria). Sedan går det vidare till a vaginal beröring för att uppskatta nedstigningen av ett eller flera organ. Han kan be patienten att trycka medan han hostar för att bättre uppfatta framfallet. Han undersöker kvinnan liggande, men också stående eller till och med hukande för att bättre uppskatta omfattningen av framfallet.

Ytterligare undersökningar kan utföras: urinkontroll, ultraljud eller MRT av bäckenhålan och njurarna för att identifiera möjliga njurskador.

Om framfallet involverar ändtarmen, a rak kopia (= utforskning av ändtarmen) och en anorektal manometri (= mätning av sfinkterkraften) kommer att övervägas.

Flera faktorer måste beaktas innan man antar lämplig behandling: den drabbade personens ålder, klimakteriet, sjukdomens svårighetsgrad, tillhörande komplikationer, historia, etc.

I vissa fall där framfallet inte är särskilt viktigt kan den terapeutiska avhållsamheten rådas av läkaren. Han kan också föreslå användning av pessar som är den enda medicinska, icke-kirurgiska behandlingen för framfall. Detta innebär att man för in en anordning, ofta i form av en ring, i slidan, som håller kvar de organ som tenderar att sjunka.

Perineal rehabilitering hjälper till att konsolidera musklerna bäckenhålan, utan har snarare en förebyggande eller användbar effekt vid tidig framfall.

Om det finns en uppenbar riskfaktor som övervikt behöver den behandlas. A bra hydrering och en bra kost (fiberrik kost) rekommenderas. De hormonbehandling hjälpa till att bekämpa förlusten av vävnadens elasticitet hos postmenopausala kvinnor.

I de allvarligaste fallen av framfall erbjuder läkaren operation för att fixa det organ som lider av framfallet. Det finns flera tekniker beroende på typ och grad av framfall.

La minskning av riskfaktorer hjälper till att förhindra framfall :

• systematisk perineal rehabilitering efter graviditet,
• var uppmärksam på perineum under förlossningen,
• behandling av fetma och förstoppning,
• hormonersättningsterapi under klimakteriet,
• skydd av musklerna i bäckenhålan under förlossningen, …

Denna perineal rehabilitering är utan tvekan en av de effektiva metoderna för att naturligt förbättra symtomen vid tidig framfall och förhindra att de försämras. Tack vare perineal rehabilitering kan vissa operationer undvikas.

Dessutom, om den kirurgiska handlingen har blivit nödvändig, rekommenderas fortfarande perineal rehabilitering för att underlätta postoperativ återhämtning.

Förskriven av en läkare och utförd av en sjukgymnast, är denna teknik densamma som den som rutinmässigt ordineras efter förlossningen för att återfå en bra bodybuilding som kräver konsolidering av bäckenbotten.

Homeopati

Det finns flera homeopatiska medel tillgängliga för framfall, oavsett om det är livmoder eller rektal.

Livmoderframfall:

• Helonias dioica i 5 CH för att lugna smärtan
• men också Kalium bichromicum (om det förvärras i varmt väder).
• Du kan också ta Collinsonia canadensis eller Calcarea phosphorica (en dos på 9 CH per vecka) vid försämring vid ansträngning.

Rektal framfall:

• Podophyllum peltatum och om det följer på en förlossning tar vi Ruta graveolens. Vi kan även vända oss till Hydrastis canadensis.

fytoterapi

Inom örtmedicin, för att bekämpa livmoderframfall, rekommenderas att dricka avkok av vit askbark (Fraxinus americana).