Äntligen blir det under epidural

15h30:

”Jag orkar inte mer, jag trycker på knappen för att komma och träffa mig. Barnmorskan (alltid likadan) frågar mig om jag vill ha epidural. Även om jag inte ville ha det i början sa jag ja. Hon auskulterar mig, nacken är 3-4 cm bort. Hon ber mig ta sakerna till bebisen, dimman och hon kommer tillbaka för att hämta mig om 15 minuter.

15h45:

Framme på förlossningsrummet tog jag på mig en skjorta och Sébastien en apoteksrock. Céline förbereder materialet för epiduralen. Hon sätter tillbaka infusionen på mig två gånger, sedan första skottet saknar det mig! "Du har vackra ådror, men huden är hård..." Jag har också ett vackert blåmärke. Jag får dricka en medicin som förhindrar kräkningar på grund av sammandragningar, knappt sväljad får jag illamående... men det slutar snabbt.

16h15:

Narkosläkaren kommer, han verkar kall och avlägsen, men han har samtidigt ett stort ansvar. Sébastien måste gå ut. Céline lugnar mig, hon håller min hand, hjälper mig att andas och förklarar för mig vad som händer. Epiduralen satte på, jag känner mig "zen" och ordet är svagt! Jag är "hög" och jag skrattar hela tiden... För att vara avslappnad är jag, och jag andas djupt. Jag är 5-6 cm bort, kom igen älskling, det kommer snart. Vi diskuterar med Sébastien och även med Céline, jag känner inte av alla sammandragningar, och jag mår bra.

19h00:

Jag är 9 cm bort, jag får antibiotika eftersom jag bröt påsen för mer än 12 timmar sedan. Vi låter bebisen engagera sig lite på egen hand, jag kan inte vänta på att få honom emot mig.

20h00:

Céline avslutar sitt pass, och det är Maryse som tar över. Jag hade önskat att det var samma person, men hon måste jobba klart en dag. Den nya barnmorskan tömmer min blåsa för att underlätta passagen.

21h00:

Maryse säger till mig att det är bra, jag kan pusha. Hon får mig att blåsa in i en ballong som Sébastien nyper. Hon får mig också att hålla stängerna åt sidan, men jag kan inte göra det med de främre, de är för långt borta. Hon ser barnets huvud, men han kan knappt komma. Hon ringer jourhavande gynekolog för att använda sugkoppen, jag får lite panik. Jag vill inte att min bebis ska gå igenom det här. Allt är klart när det behövs, sugkoppen är ute. Gynekologen kommer väldigt avslappnad, han lutar sig på mina knän placerade i stigbyglarna... Gör det att barnet kommer ut snabbare??? Jag koncentrerar mig, jag lägger all kraft och till slut börjar bebisen.

Kommentera uppropet